Stillaståendet

 Du går som i en dröm,

vaknar till ibland och ser Dig om efter sanningar och avslöjanden,

om den som var Du.

 Du stannar till och lyssnar till porlandet,

det upptäckta kärret,

där Du vaskar minnen bakom Dina gråtmilda ögon.

Du öppnar Ditt hjärta för ömheten,

den smärtsamma beröringen, som förnimmer Dig,

om den som Du aldrig skänktes.

Du kastar Dig handlöst ut i sinnenas förtrollning

och svävar på Dina drömmar,

de Du spann i hemlighet.

 Du viger Din själ i livgivande bäckar och befriar, sakta, skuggan,

den som Du såg blev längre och längre.

Du förlöser Din smärta och sår Ditt ljus,

det som himlens öga bönföll Dig att aldrig släcka.

   Stillaståendet  

Det är inget hotfullt som vilar över Dig, Du måste tro mig.

 Du behöver stanna i Din förlamade känsla och möta Din tysta tanke.

Ta emot livet

Du Som Är Jag 

Ibland är så jag så rädd för mig själv.

Jag Som Är Du

   Jag Förstår Om Du Inte Förstod Något Av Det Som Är Jag