är min första tanke och när det verkligen brakar loss, då står jag kvickt, spänd och nästan skraj, givakt vid fotändan av sängen.

... Nojar så att ögonvitorna rullar fram ...

Plötsligt tystnar det och jag tänker mig att jag kanske bara har drömt, en av mina sista tidens konstiga drömmar. Kryper ner under täcket igen och när jag med mina vidöppna ögon anar hur trevande morgonljus, denna gryningstimme, leker i den blommiga rullgardinen, blir jag viss om att det inte alls är någon dröm.

Tassar försiktigt upp och smyger mig fram mot

   S M Å T T I N G S